Så är fredagen nästan över. När dotter M är här är det liksom inget snack om att sitta ner och ta det lugnt, i synnerhet inte om det ligger snö på backen.

Men nu sitter vi äntligen ner. Kopplar av. Jag sitter här framför datorn och försöker knåpa ihop lite text till företagssajten. Moa sitter drygt en fislängd bort och stickar en halsduk.
Ja, vi sitter ner och tar det lugnt, men även om Moas kropp slagit sig till ro så innebär det ingalunda att hennes käft slutat glappa. Det kommer någonting ur munnen, hela tiden. Typ verbal diarré.
- Pappa…
– Jaaa…
– Tror du att Jesus har funnits?
– Jesus? Jag drar på det lite. Jaa, det tror jag nog.
- Det tror jag med.
– Mmm…
– Men… Judas gjorde nåt.
– Va?
– Judas. Han gjorde nåt med honom!
– Med vem?
– Jesus!
– Aha… OK. Ja, det gjorde han… väl.

Sen blir det tyst igen. Dotter M återgår till stickningen och jag kommer av mig helt och sitter och tänker på Judas istället för att göra det jag…

… vad det nu var jag skulle göra.