Vellinge-mannen som häromdagen gjorde sig lustig över diagnoser har nu gått ut och bett om ursäkt för sina illa valda ord.

För er som inte hängt med i svängarna syftar jag på den rektor, Gert Åkesson, som i ett kåseri i en liten lokalblaska skojade till det lite. Nu var det väl kanske ingen som räknade med att någon skulle ta någon större notis om att en relativt okänd rektor, i en liten skola, på en inte så stor ort, som i en pytteliten lokalskrift, knackade ner ett kåseri om svininfluensan. 

Men som vanligt underskattar man webbens makt och vi som prenumererar på nyhetsflöden och pressmeddelanden fick tidigt på morgonen stifta bekantskap med denne lustigkurre till rektor.

I ett inskjutet stycke reagerar jag emot när olika intresseföreningar blir myndighetslika. Den som läser hela kåseriet och inte brottstycken inser detta.

Efter att ha gått under jorden ploppar nu rektor Åkesson upp igen och försvarstalar på Sundskolans hemsida, där han uttrycker sitt beklagande över hur hans kåseri misstolkats.

“För ett halvt år sedan gjorde Skolinspektionen en reguljär inspektion på skolan och vad gäller vårt Resurscentrum fick vi en stor guldstjärna”, förklarar Åkesson på hemsidan.

Av någon anledning får jag alltid en obehaglig känsla när folk försvarar dumhet med att slå sig för bröstet. De som skryter om sina insatser brukar tyvärr vara de som uträttar minst. Det räcker inte att skriva på olika insatsplaner och smila mot lokalblaskans fotografer. Det räcker inte med att kunna visa upp papper på sin förträfflighet.

Det krävs även kunskap och en massa jävlar anamma. Och agerande.