Ända sen jag var liten minns jag hur jag hade en massa knepigheter för mig. Värst var de där tvångstankarna, alla de där små grejerna jag hade för mig, rutiner som jag inte klarade mig utan. Ja, det var åtminstone vad jag trodde.

Tända-släcka-tända, klick-klick-klick! med lysknappen. Varje gång jag gick in i ett rum. Om rummet redan var upplyst av taklampan: Släcka-tända-släcka-tända, klick-klick-klick-klick! lät det. Och om lampan var släckt: Tända-släcka-tända…

Klick-klick-klick.

Ofta handlade det om att dessa ritualer om tal. Siffror. Lite lustigt, eftersom jag aldrig gillat matematik, men så var det i alla fall. Ibland var det jämna tal som gällde, ibland ojämna. Ofta handlade det om siffrorna 3 eller 4. Tända-släcka-tända = 3.

Många år senare, när jag flytt hemmet och bodde under eget tak, var det spisplattorna som gällde. Jag var tvungen att kolla till dem. Jämt. Ständigt. Särskilt innan jag skulle gå ut, men naturligtvis också inför natten och sänggåendet. Handen mot varje platta, som för att känna om den var avstängd eller inte. Börja med bortre plattan, längst upp till vänster, och sen jobba mig neråt; vänster-höger-neråt – precis som när man läser en bok.

Det fanns flera andra rutiner som måste följas; jag var förstås tvungen att sitta på en och samma plats vid middagsbordet, vid frukosten var min mamma tvungen att skära brödet på ett speciellt sätt – annars vägrade jag att äta min macka.

Idag då? Jo, jag har fortfarande en massa små rutiner för mig i vardagen. När jag måttar upp kaffet i filtret måste varje mått vara rågat enligt mina ögonmått. Ett mått per kopp och oavsett om jag behöver ännu ett “mått för kannan” eller inte, så skopar jag på med ett extra mått – som jag sedan tar tillbaka. Ja, du läste rätt, jag lägger alltså ett mått kaffe i filtret, för att sen lägga tillbaka det i burken. För så “ska det vara”, bara.

Om jag knyter skorna måste “trycket” mot ovansidan av foten vara lika mjukt/hårt på bägge fötterna, annars får jag lösa upp och knyta om. Måste alltid ha dubbelknut, spelar ingen roll om det krävs eller inte, så ska det vara, helt enkelt. Kanske är det därför jag föredrar kardborr eller inga knutar alls.

Kliar jag mig på höger kind så måste jag följa upp med ett litet kliande även på vänster kind.

Såna saker.

Idag fattar jag att det troligen hör ihop lite med det aspiga beteendet hos mig, men jag vet inte säkert. Jag kan inte påstå att jag egentligen lider av det här beteendet, men det är klart att det vore skönt med en slags förklaring.

Du som läser det här, vad har just DU för egenheter?