Välkommen till vår vardag
”Personer med ADHD blir oerhört lätt störda av yttre stimuli och tappar fokus. En person kan till exempel säga att idag ska jag städa köket. På köksgolvet ligger några leksaker som man går med till barnets rum. Där ligger lite kläder som man tar till tvättstugan. På vägen ser man att kaninen saknar mat och så åker man till stormarknaden för att handla kaninmat och där säljs penséer billigt och så kommer man hem med penséer som ska planteras ut. Så här kan vardagen se ut, jämt!”
[Saxat ut Rutiner i vardagen, broschyr från Hjälpmedelsinstitutet]
Ovanstående beskrivning, låter den snurrig? Men det är så det är, åtminstone för mig. Jag har extremt svårt att fokusera i min vardag, i alla fall när vi talar om min hemmavardag; i arbetet har det av någon orsak funkat betydligt bättre och ingen har anat att jag skulle kunna vara begåvad med ADHD. Allra minst jag själv.
Vi kan grotta i orsakerna till att det funkar på ett sätt hemma och på ett helt annat vis i yrkeslivet, men det får vi ta senare. Nu länkar jag bara till detta, samt ett antal andra, dokument som kan vara intressant läsning. Såväl som för oss begåvade, som för anhöriga och bekanta.
Ladda hem:
Rutiner i vardagen
Teknik i vardagen
Vuxna med ADHD ur ett hjälpmedelsperspektiv
Ovanstående dokument öppnas i pdf-format. För att kunna ladda hem och läsa dessa format krävs särskild programvara. Jag rekomenderar Foxit Reader, ett mycket bra och resurssnålt alternativ till Adobe Acrobat Reader.
För dig som vill veta mer, som begåvad eller anhörig, besök gärna ADHDFORUM.
hrmpf…. joho minsann *harkel* visst kan man väl bli störd av yttre stimuli och glömma vad man höll på med. Som idag när jag faktiskt skulle hoppa av bussen efter skolresan, och fick syn på något genom fönstret 200 meter bort, och satt kvar helt upptagen i detta. Jag menar det kan ju inte jag hjälpa faktiskt, för ena lärarn satt ju kvar ju, sen att han skulle fortsätta med bussen kunde ju inte jag räkna ut.
Jag for upp i sista sekunden med ett ”jäävlar jag ska ju av här ju”.
Utanför står en annan lärare, och talar om att ”NU majsan får du skärpa dig..”
tja… vi hade ju dessförrinnan missat två tåg bara sådär liksom
Var ju inte mitt fel iof…. men huur i hela petterniklas kan man plötsligt glömma bort på en enda sekund att man ska kliva av bussen?!?!?!?
Sen kan man ju diskuttera hur två vuxna kan tappa bort sina barn på vägen hem… *asg*
ja, mig veterligen så har den lärarn som har sitt barn i samma skola inte ADHD, men vad vet jag?`???
Jag har det i alle fall, och jag var inte med samma tåg hem som 95% av dom andra…. jag missade bara 2 tåg… oooppss
Hahaha! jo, jag har väl gjort så en och annan gång
Fast vanligast är nog att jag dribblar bort mig själv när jag ska städa eller pyssla i trädgården. Jag hittar alltid något intressant som får mig att avbryta det jag gör för stunden, och sen hittar jag något nytt, och sen…
Jag känner så väl igen mig i det där. Hade det inte varit för mina listor, som är tusen mil långa varje dag, där jag skriver upp allt som ska göras, och fyller på efterhand, så hade jag aldrig fått något gjort utan bara irrat runt som en yr höna och småplockat lite här, gjort lite där osv.
Nej det verkar helt normalt – tycker jag. Gör inte alla så. Fast jag passar på att köpa t.ex. massor av köttfärs som måste omförpackas i portionsförp. bums då jag kommer hem. Och ”harkel” jag funkar likadant i jobbet. Och i den virtuella värleden; Jag skulle svara på komentaren i min blogg, och så ville jag kolla att du var du, och då hittade jag detta och blev påmind om att en av broschyrerna jag redan läst och glad för att du påminde mig, och nyfiken på de andra – och så såg jag tipset om Foxit Reader, och började ladda ner och när jag skrivit klart detta ska jag installera den. Men sen ska jag nog iaf kommentera det du skrev hos mig…. Men så funkar väl varje normal människa. För det är väl vi som är norm????
@Lilith: Jo, jag har själv börjat smyga in listor i min vardag igen, jag har äntligen fattat att det inte alls funkar utan listor. Skrev alltid långa listor förr i tiden, men slutade tvärt. Och så blir det som det blir också, utan listor…
@Mammamumrik: Hahaha! Det är så skönt att inse att man inte är ensam om att vara så här! Samma sak hos mig; det spelar ingen roll om det handlar om verkligheten här hemma eller i den virtuella världen – jag är lika snurrig var jag än befinner mig.
Eller… jag menar förstås normal. För – jovisst! – det är vi som är norm!
Det där citatet beskriver vilken städdag som helst här hemma.
Hej på dig, Bea!
Jovisst är det nog många som nickar igenkännande till den där texten. Det finns folk utan diagnoser som är snurriga. Skillnaden är att somliga är snurrigare än andra och att hela vardagen ser ut just sådär.
Inte bara när det städas
Snurrigt? Inte alls. Eller jo, det är det kanske.
Men så är det ju jämt.
Om man ens ser den där saken som ligger på golvet vill säga. Eller när man hittar julpyntet när man ska sätta fram påsktuppen.
Jag har fortfarande spraysnö på skåpet sen i julas. tänker alltid jag ska ta bort det, men sen försvann tanken. Jag gick till tvättstugan i stället. Eller någon annanstans. Eller överallt.
Åh! En till som gillar spraysnö! Fast jag har inte använt det på många år nu. Sist jag sprejade ner ett fönster var en julafton för kanske 20 år sen. Sen satt dekorationen kvar till långt fram i juli.
Jul eller juli, det skiljer ju bara på en bokstav, så det kvittar väl, eller hur?
Ja men dåså. Då kan det ju sitta kvar till jul(i)
Kanske skule spraya igen de andra smårutorna också. för några fick jag städat. Sen hände det nåt annat. Telefonen kanske ringde. Eller… nåt..